snart dax

25 minusgrader.
Jo, det är kallt nu.
Kan bara hoppas att flygplanen går som de ska nästa onsdag.

I morgon kväll, sent, kommer barnen hem igen.
På julaftonsmorgonen ska vi till sambons familj och eftermiddagen/kvällen går vi till min.
Det blir en full dag!
Allt är klart och redo!
Eller nästan iaf. Det sista ska göras i morgon.
Som vanligt, det finns alltid lite sista att göra.

Nu är det hög tid att gå och lägga sig!
Natti!

Att leva i nuet!

Jag är en sån där hopplös människa som lever fullständigt i nuet.
Lever i stunden, i det som är just NU!
För mig finns inget sen, inget nyss, inget då.
Det är bara här som gäller.
Det är underbart!
Visst kan jag se ett snart, men jag är inte i det.
Jag kan stressa upp för att hinna med.
Kan bli deppig för att jag inte uppnådde målet.
Eller få ångest av rädsla för att inte uppnå detsamma.
Alla har vi våra svaga sidor.
Ibland är det rent jobbigt att vara så fullständigt i nuet.
Till exempel när man har en riktigt pissig dag och bara vill hem men man kan inte ens föreställa sig hemma för nuet är så närvarande.
Har lite svårt att zooma ut, svårt att se ett större sammanhang.
Men jag längtar sällan till någon annan stund.
Längtar sällan.
Ser fram emot.
Ser alltid fram emot, men lever i nuet och njuter av varje stund.
Det är jag det!

Tankesnurr

Hemma idag, var hemma igår också. Feber, ont i hals och huvud.
Det har legat och grott ett tag nu men misstänker varför det bryter ut nu.

Dottern och jag åkte och köpte en gran i söndags.
En jättefin, tät, taggig, liten gran.
Den hamnade framför den franska balkongen och kläddes i lila och guld.
Barnen hjälpte glatt till men var inte helt nöjda över julmusiken.
Dottern placerade sin julklapp till mig under granen och sonen lekte glatt med halmbockarna.
Idag ser den platt ut på framsidan.
Efter en titt från sidan var det inte svårt att förstå varför. Den lutar skitmycket.
Gillar inte granar.
De lutar alltid hur man än gör.
Den vi hade förra året var så rutten i stammen att den inte fastnade i foten.
Plastgran kanske??
En rosa ville dottern ha.
Men det luktar så gott med gran och känslan går inte slå.

Det har slagit oss hur snart vi flyttar.
Om några få dagar är det jul. Några dagar efter det åker vi till Miami.
Och där kommer tiden springa.
När vi kommer hem igen har halva januari gått och sen är det bara 1 månad kvar innan vi flyttar.
Så när vi kommer hem måste vi fixa kartonger och börja packa ner sånt som aldrig används. Det ska rensas, sparas och kastas.
Och dag som natt snurrar tankarna om hur vi ska göra. Hur ska vi renovera tvättstugan? vad ska vi ha för kakel? hur ska vi göra med gillestugan? bredrandigt på väggen är snyggt, men hur och vilka färger? Vi behöver mycket belysning där nere, men att sätta spottar i taket blir jobbigt. Kan man göra på något annat snyggt sätt?
Och vad ska jag köpa i julklapp till de som är kvar??

Nu ska jag ringa på ett jobb!
och sen är det tid att få fart på huvudet o halsen.

See ya!

Inte en droppe

Sitter här i soffan helt själv.
Barnen ligger i sonens säng och tittar på Bilar. De räknar stenar i glasskålen och skojar med varandra.
Sambon är hos goda vänner och roar sig.
Vaknade idag utan en droppe vatten i kranen.
Huvudledningen till stan hade gått sönder och 6 meter rör hade försvunnit.
Ikea stängde samt simhallen.
Vi hämtade lite vatten för att kunna laga mat.
Det går inte spola, inte tvätta händerna, inte duscha, inte göra ens en kopp kaffe.
Faktiskt så är det inte roligt nånstans.
Tur att vi hade många våtservetter iaf.

Igår blev sambons nya jobb klart. Det kommer bli en rejäl lönesänkning och frågan är om det är värt det. Men med de nya reglerna så hade resejobbet inte gett lika mycket som tidigare oavsett.
Och nu kommer han hem varje kväll.
Jaja vi får väl se hur det går.

De flesta julklappar blev klara igår också.
Så skönt att ha det klart. Saknar bara några få men de är svårast också.
Just det, tomten ringde på dörren på kvällen. Han hade paket till barnen och kom från fastighetsförmedlingen Pontuz Löfgren.
Himla kul att de gör sånt!
De delade ut julgranar men det orkade vi inte ta oss till efter en heldag på stan.

Och om 9 dagar lyfter flyget!

Nu ska jag njuta av min Martini och försöka få de små att sova.

Tjing!

ser ljust ut!

Är klar med teorin i skolan. Eller ja, jag är klar med det jag måste göra. För det tar egentligen aldrig slut.
Hinner dock inte bli klar med det praktiska. Kommer ha 1/3 kvar av pinne när vi åker iväg.
Alla rör-mot-rör.
Så antagligen blir det förlängning.
Men det ser ut att finnas jobb efteråt.
Ska in och träffa en arbetsgivare i mitten av jan.

Vet ni, det är mindre än två veckor kvar innan vi drar från det här mörka, kalla landet.
Det ska bli så underbart att få njuta av värmen utan krav och måsten!
Trodde aldrig jag skulle fira min 30-årsdag i Miami.
Men så blir det! :-D
Förresten, ang min ålder.
Jag skulle köpa en Burn (typ Red bull) igår på Coop.
Ni kan tro jag tappade hakan när kassörskan frågade mig om leg.
Bara skrattade åt henne och förklarade så fint att jag skulle fylla 30 här helt strax.
Nix, det gick då inte.
Så snälla Carl som var med visade sitt leg. Annars hade jag väl aldrig fått igenom den.
Visste fan inte ens att det var 18-årsgräns på det.
Shit!
Okej att jag får höra att jag ser ung ut, men under 18?!
Det trodde jag inte.

Nej, nu ska jag tugga färdigt på min sista pepparkaksdinosarie och sen klä mig med 42 lager för att gå ut och hämta barnen på dagis.

På återseende!

sommarnatten

Det märks att Joel är hemma. För jag hinner inte med.
Eller rättare sagt, jag prioriterar annat är bloggen, än nätet.
Men idag är jag hemma, pluggar som det heter, söker jobb och äter lussebullar egentligen.
Julen närmar sig i hisnande hastighet och skolan börjar närma sig slutet.
Resan ska snart bli av och innan vi vet ordet av har vi flyttat härifrån, in i vårt helt egna hus.
Det är mycket som sker just nu, mycket jag kan prata högt om, en del som jag inte kan sätta ord på och lite som jag håller helt för mig själv.
På måndag är det första luciafirandet för barnen. En ny erfarenhet för oss alla.
Och snön ligger där den ligger.
Längtar efter våren, sommaren och värmen. Efter ljuset och solen!
Men snart vänder det. Snart har vi passerat det allra mörkaste och solen stannar uppe längre och längre.
Ljumma sommarnätter.
Ljusa mornar.
Näktergalen i skymningen.
Grill och solkysst hud.
Fräknar och tät grön skog.
Jag längtar!

Kräksjuka, översvämning och snöstorm

I flera dagar regnade det. Det tokregnade.
Det blev översvämning och staden fick kalla in hjälp utifrån för att komma tillrätta med allt vatten.
Sen i onsdags började det snöa. Snö och minusgrader.
Och det har bara fortsatt. Och fortsatt och fortsatt.
Det blåser och snöar. Himlen är konstant röd och det ser liksom inte ut att sluta någonsin.
Idag, första advent, gick vi ner för att hämta julsakerna från källaren.
Det slutade med att vi fick kasta hälften av allt där nere.
Det rann vatten ur de understa kartongerna.
Kartongerna över var alla fuktskadade.
Fuck!!
Blev sen att pulsa över till exet för att hämta barnen.
Alla var sjuka i den underbara kräksjukan.
Så nu har vi två sjuka barn här hemma, en dag för tidigt, men de verkar vara på bättringsvägen då de bara haft lite feber.
Men nästa vecka är uppbokad för vinterkräksjukan.
Det är så underbart att man bara vill gråta.
Ska till ett smärre under för att vi inte ska bli smittade.

Jaja, allt är inte bara negativt.
Det är 1 månad kvar innan vi åker till Miami.
Sambon är hemma varje kväll och vi njuter av tiden tillsammans.
Barnen är fantastiska och allt flyter på riktigt bra.
Om några månader flyttar vi till huset och tankarna kring det snurrar väldigt frekvent.
Dessutom är skolan snart slut. Även om det också innebär lite stress i och med att jag måste ha tag i ett jobb.

Jaja, nu ska ljusen blåsas ut, barnen stoppas om och jag ska väcka min snarkande sambo så vi kan gå och lägga oss.
Det är ju en morgondag att tänka på också.

Hepp!

17 år

Idag är det 17 år sedan kära mormor gick bort.
Hon var den första som vandrade över och tyvärr har fler följt efter henne.
Alla är lika saknade!

Minns dagen mamma berättade det hemska.
Låg i den bruna skinnhörnsoffan i huset och tittade på film. Minns hur jag kastade mig ur soffan, slog knät alltför hårt i bordet och rusade in i mitt rum. Blåmärket på knät försvann innan tårarna slutat falla.
Mormor älskade dockor och på sin sista födelsedag fick hon en liten som sitter i en säng och vaggar på huvudet i takt med sången.
För något år sedan gav mamma den till Hanna. Sen dess har den stått på översta hyllan i hennes rum.
Drar upp den ibland åt henne och alltid fylls ögonen med tårar av minnen.

Men att det redan gått 17 år känns galet.
Att tiden ändå går, trots att livet förändras så radikalt.
Att tiden ändå går, trots att folk dör.
Det är märkligt.

Årsdag

Idag var det ett helt år sedan vi träffades för första gången.
Nu hade jag drömt i 1½-2 veckor om honom, utan att veta vem han var.
Men det tog inte lång tid efter vi hade mötts tills jag förstod.
och det är helt makalöst detta jag har med honom.

Ikväll ska vi ut och fira genom att äta gott på restaurang.
Egentligen behöver vi inte det, för matens skull, då han lagar godare mat till vardags. Men det är ändå lyxigt att få komma iväg lite och blir serverad.

Jag älskar dig Joel!

En vardag

Det blev sovmorgon idag.
Strax innan 8 slängde jag benen över kanten och 1 timma senare var barnen lämnade och jag hade återkommit till en tyst lägenhet.
Den oplanerade sovmorgonen innebar tyvärr att dottern missade avdelningens utflykt. Besvikelsen var stor. "jag får gå dit en annan dag, mamma." sa hon innan jag gick. Ledsen men klar över att det kommer fler tillfällen.
Sonen, som inte ens ville gå till förskolan idag, som tjurade och skrek innan vi gick, hann inte ens säga hejdå när vi väl kommit fram. Han hade ju missat massa lektid som nu skulle tas igen.
Det är skönt att de trivs så bra där. Hade varit jobbigt annars och man ser verkligen skillnad på den här förskolan och den de gick på tidigare.
I övrigt rullar det på.
Jag tar mina poäng jag ska i skolan och klarar av momenten, dock med viss svårighet ibland.
Sambon pendlar sina 20 mil om dagen och vi båda är glada över att få ses varje kväll.
Men visst, det är mycket tid i bilen. Tid som hade kunnat nyttjas till bättre saker.
En vardag har infunnit sig, en vardag jag längtat efter, skrämts av, velat ha samtidigt som jag varit nervös för vad den egentligen kommer att innebära.
Men det är bara positivt!
Rädslan har visat sig vara obefogad.

Uppsägningen av lägenheten ska ske idag och så är det genomgång på gymmet.
Två viktiga grejer!
Men först måste det pluggas!

På återseende!

Hipp hipp hurra!

Grattis på födelsedagen älskling!
Önskar så att vi hade kunnat fira den tillsammans.

Men i morgon tar helikoptern honom till land och på torsdag går flyget hemåt.
Så om två dygn är han här igen!
Och jag längtar så!
Tiden kan inte gå snabbt nog nu.

Han kommer ha varit borta i 2½ vecka och jag har saknat varje dag.
Har längtat och nästan gått sönder på kuppen.
Alltså, precis som vanligt.
Men nu verkar det som om han blir hemma, länge.
Så jäkla skönt!
Istället blir det jobb i fabriken.
Det blir lång tid i bilen och kanske inte jordens roligaste arbetsuppgifter, men vi kommer ses varje dag.
Det ska bli ljuvligt!

Tänk, för ett år sedan hade jag inte träffat honom.
För ett år sedan hade han precis börjat dyka upp i mina drömmar.
Då hade jag aldrig kunnat ana att livet kunde bli så här underbart!

Nej, nu måste jag gå och lägga mig så jag orkar upp till skolan i morgon.
Sista dagen där för denna veckan.

Sov gott kära vänner!

Inte som planerat

Igår stod det fest på schemat.
Hade handlat gott och allt var planerat och fixat.
Men när dottern skulle lämnas tog det tvärstopp.
Hon har varit extremt mammig under en period här.
Det fungerar inte ens att lämna henne hos de hon verkligen älskar.
Så det var bara att ringa och ställa in.
Barnen går först!
Det kommer en helg om en vecka igen, och då är barnen hos deras pappa.
Då räknar vi med att sambon är hemma, så det blir öset!
Var länge sedan vi var ute och röjde, på riktigt.
Min mage har satt stopp för roligheterna ganska effektivt. Men nu har den skött sig exemplariskt under några veckor så kanske, kanske att den klarar av en helkväll ute.
Man behöver ju inte supa sig dyngrak varje gång heller, även om det har en förmåga att bli så.

Har så mycket roligt att se fram emot att jag knappt kan bärga mig.
Sambon kommer hem, födelsedagskalas, släktträff, fester, årsdag, jul, miami och så huset!
Men just nu leker barnen i sitt rum, med varandra utan att bråka.
Varje dag är en fest!

Ännu ett

Så, då var handpenningen lagd.
Mitt första lån är taget. Känns stort!
Men ännu ett steg avklarat.
Det var himla skönt att det gick att fixa fast joel inte är hemma.
Vi var lite oroliga för det.
Fan man vet ju inte vad bankfolket kan få för sig.

Ikväll ska barnen vara hos faster och jag ska ut och roa mig.
Ser fram emot det!

Trevlig helg!!

Besiktning

Besiktningen är gjord.
Det kom inte fram något nytt, så nu kan vi sova gott om nätterna och flytta in i lugn och ro.
Nuvarande ägare fick mycket lovord från besiktningsmannen, vilket känns himla betryggande.
Vi fick klarhet i vad som behövs göras inom det närmsta, måla lite och ta ut en plastmatta. Men det känns jäkligt bra!

Nu väntar jag bara på att sambon ska höra av sig så jag kan berätta den goda nyheten för honom också.

Utgång

Det blir en tur till krogen ikväll.
Hittade tillslut lite kläder som får duga, lite smink och fix med håret så är man klar.
Har dock ingen lust alls att dricka, så det blir en nykter kväll.
Men det borde faktiskt gå bra det också..hoppas jag.

Saknar min sambo.
I går morse var senast jag hörde av honom. Ett 4 minuters-samtal i yrvaket tillstånd.
Han varnade för att det kunde bli så här.
Men det spelar ingen roll, jag saknar honom inte mindre för det.
I vanliga fall när han är borta pratar vi någon timma varje dag.
Nu skulle jag behöva hans tankar och funderingar, bolla idéer och få råd av honom.
Nu mer än någonsin.
Men det är tyst.
Så jävla förtvivlat tyst och ensamt.

Undra om vi någonsin kommer få ett normalt svensson liv?
På ett sätt hoppas jag inte det.
På ett annat så vill jag inget hellre.
Kanske det blir annorlunda efter nästa höst.
Det återstår att se.


Jeg elsker kun dig!

Det blev här!

Vi har tagit steget och blivit riktigt jävla seriösa.
Vi har gjort det största köpet de flesta gör i sitt liv.
Vi har blivit med hus!!




Ett vitt tegelhus från 1974.
1-plan med källare.
111 kvm boyta samt 1001 kvm tomt.
Mycket är klart, fräscht och fint, men det finns utrymme för förändring, för drömmar och planer.
Men det är ingen brådska, inflyttning sker först 1 mars.
Innan dess ska vi först fira jul hemma och sen nyår på Miami Beach. Jag ska avsluta plugget och börja jobba.

Jodå, livet är fantastiskt!

Här eller var

Idag ska vi baka, Hanna och jag.
Sen blir det en tur till banken för att fixa skriftligt lånelöfte samt flytta alla konton.
I morgon är det husvisning både här och var.
Den stora frågan är om Smedby går att bo i. Om skolan är bra och om vi kommer trivas.
För er som är nyfikna kan ni kolla här samt här.

Har glömt visa er tårtan som sonen fick på sin födelsedag.
Tyvärr var det en spricka i den. Men det var hemskt enkelt att få en snygg tårta på nolltid.

BMW

I natt föll den första snön.
Det mörknar så väldigt tidigt och kylan kommer krypandes på allvar.
Vinterdäcken borde sättas på.
Vinterkängor borde inhandlas.
Det pratas om julen och barnens ögon tindrar.
Förväntningarna ökar och spänningen hos de två små går att ta på.
Att tiden måste gå, att det är ett tag kvar, är svårt för dem att greppa.
Man minns hur det var.
Vi undrar om vi får tillbringa julen i hus.
Går på visningar men det klickar inte helt.
För nära vägen, för dyrt, märkligt läge.
Men vi har inte bråttom.
Vi hinner gå på många visningar.
Dessutom har vi banken i ryggen oavsett vilken hus vi väljer.

Att detta går så bra, flyter på så smidigt gör mig förvånad och full av förundran.
Det finns inget motstånd och jag tvivlar inte på att vi är på väg åt rätt håll.
Att livet kunde vara så här fantastiskt kunde jag aldrig tro.
Enkelt och samspelt.
Vi är två vuxna i det här hushållet.
Två som tar ansvar för hem och barn.
Åt samma håll.

Låt mig visa er den nya bilen.
Tyvärr lite långsam med sina 170 hk och trots fler högtalare än vanligt är ljudet inte helt till belåtenhet.
Det är bara att erkänna, man har blivit bortskämd av Nissan 350z med sina 280 hk och mindre vikt, med baslådan direkt bakom ryggen och ljudet som gör 75% av körupplevelsen.
Jag älskar den där bilen och tårar kommer rulla dagen den säljs.
Men nu var det vår BMW 320 jag tänkte visa.
En otroligt lättkörd och bekväm bil att köra och åka i. Barnen får plats och tröttare bilar har man kört. Snygg både på ut- och insida med M-sportpaketet som ger den det där lilla extra.


Nu måste jag sätta fart med plugget. Ritningsläsningen är rolig men tidskrävande.

På återseende!

Tålamod, tålamod!

Det ligger förändring i luften.
Stor förändring!
Nästan så det går att ta på.
Det håller oss vakna, sömnlösa, funderandes.
Allt negativt, allt positivt.
Fördelar, nackdelar och allt mellan himmel och jord.
Det är egentligen på tisdag det avgörs.
Men vem orkar vänta?
Vi måste.
GAH!!!

Resan har bara börjat!

Flytta

Är fortfarande trött. Sover dåligt och lite.
Hatar att hösten är här, att det dröjer typ 8-9 månader innan det blir varmt igen.
Avskyr det!
För varje år som går blir längtan efter att flytta iväg härifrån allt starkare.
Det är svårt.
Jag har svårt att tänka mig att exet släpper iväg barnen och jag vill verkligen inte flytta utan dem.
Och frågan är om man kan tänka sig flytta iväg från dem när de blivit vuxna. Tveksamt.
Känner att jag mest ser allt ganska mörkt just nu.
Men Joel är äntligen hemma och vi har haft några fantastiska dagar med barnen.
Var på Leos Lekland idag.
Efter flera timmar av klättrande och rutschkaneåkande så skulle vi hem men inte ett gnäll från något barn när vi sa att det räckte. De var ganska mätta och trötta.
Men det är en upplevelse de kommer prata länge om.
och vi ska dit snart igen!

I morgon är det visning på en lägenhet i stan. En 4:a på 150 kvm. Dock är hyran snäppet för hög med sina 10700 kr/mån. Men det kan vara intressant att kika på den.
Ska kolla på en annan på onsdag, även det en fyra men den är mindre och med lägre hyra. Ligger dock något mindre centralt.
Så det har börjat röra lite på sig när det gäller bostäderna.
Har kikat lite på bostadsrätt också, men det blir dyrare än att köpa ett hus. Så det känns verkligen inte värt det.

Nu ska jag övertala dottern att byta från film till musik så hon kan sova, så jag får göra detsamma. För herrejisses så trött jag är.
Natti!

Miami!

Efter första halvan av den här veckan är jag dödstrött. och inte är det så märkligt egentligen.
Det har varit sena kvällar, tidiga mornar, vakna barn, födelsedagskalas och livet i största allmänhet.
För första gången på flera dagar sitter jag helt slut i soffan och bara slöar.
Middagen står fortfarande på matbordet, makaronerna ligger kvar på golvet och stolarna befinner sig mitt i rummet.
Hela diskbänken och båda hoarna är fulla av födelsedagsrester.
En viss energi är slut.
Men en maskin tvätt snurrar och barnen är i sina sängar.
På stereon sjunger Rasmus Seebach och utanför är det nästan helt mörkt.
Borde tända lite ljus för stämningens skull.
Trots denna matthet är jag själaglad.
I morgon kommer han hem igen.
Fyra veckor är slut och äntligen får jag andas hans luft igen.
Ni med bra minne minns kanske att han var hemma i två dagar för 2 veckor sedan, jo det stämmer, men det var så otroligt intensivt.
Nu blir han hemma, i någon vecka hoppas jag.
Till helgen ska vi till Leos lekland med barnen, något som speciellt han velat göra länge.
Och till nyår, som födelsedagspresent, flyr vi kalla Sverige och åker till soliga Miami.

Så ser planerna ut.
Inte dåligt någonstans!
Inte ens rörtråd rör mot rör 45 grader kan få mig på dåligt humör.

Helt ärligt trodde jag inte att kärlek som denna fanns.
Helt ärligt trodde jag inte att män som han fanns.
Han har allt jag bara drömt om, mer än jag någonsin vågat hoppas på.

Nu ska jag fortsätta knapra riskkakor med pizzasmak och dricka juice.
Sen blir det nog en tidig kväll!

Grattis min älskade lilla son!
Idag fyller han 3 år.
Nu, för 3 år sedan, låg han på min mage och tittade storögt på oss.
Nu, för 3 år sedan, var han inte ens en timma gammal.
Min lilla söta kille!

Förresten så drar vi utomlands på nyår.
Festen är inställd.

Festkväll!

Började med lite lös förfest hos Sandra.
Var egentligen inte på humör för att gå ut, det hade blivit eftermiddag och med den kommer alltid saknaden och längtan.
Men tog en drink, slängde på mig kläder och drog till henne.
Fler drinkar intogs och än fler blev det när krogen entrades.
Folk kom och gick, vissa var bekanta, andra inte.
Men vi hade kul!
Vi hade hysteriskt roligt!
Klockan var halv fyra när taxin stannade utanför.
Så det blev en riktigt blöt och sen kväll.

Idag, en dag för tidigt, kom barnen hem.
De var riktigt mamma-sjuka. Dessutom hade sonen feber.
Så det blir att vara hemma med honom i morgon och ta det lugnt.
Kanske baka lite inför den stundande födelsedagen.
Får se hur det går med den dock.

Och så verkar det som om mannen som också bor här faktiskt kommer hem snart.
Fredag kanske.

Sängen bilen hästen

Drömde så vackert om en häst i natt. Blev akut sugen på att börja rida igen.
Men efter några timmar i vaket tillstånd kändes det inte längre så viktigt.

Gillar inte dessa ensamma dagar.
Dagar fyllda med bara mig och mina tankar.
Jag gillar det inte.
Men jag orkar inte tränga mig på, orkar inte vara till besvär för andra.
Så jag putsar mina fönster, kör den underbara bilen och äter fläskfilén helt själv.

Hämtade tyget idag, det till sängen.
http://www.stoffochstil.se/Katalog/Bolig.aspx?group_id=4505&articleid=17837
Är nöjd! Det kommer bli så fint!
Så till gavel ska det byggas lite.
Svart, trä, från golv till tak.
Lär bli nice!

Har fått lite sålt idag också. Det är alltid något.
Två inom loppet av två timmar. Tycker det är ganska bra jobbat.
Håller mina tummar för att det blir mer under helgen.

Förresten så har jag hittat lampan till sovrummet.
Den perfekta!
Den blir dyr dock. Men den är ju perfekt!
Så nu är sökandet över.

Och jag har blivit överraskad idag.
Det går faktiskt in en hel strykbräda i bilen.
Vem hade kunnat ana...

Konstruktör?!

Kvällens film gick även den i det romantiska temat, vilket för mig är ganska ovanligt då jag inte gillar såna filmer.
Det här var ingen film som stannar kvar, inte ens en som jag fastnade för.
Den var sliskigt romantisk, på ett riktigt obehagligt sätt.
Music and lyrics heter den och får nog en 9:a i sliskighetsfaktor.
Kan inte rekommendera den.

Så, förutom filmtittande har jag varit i plugget och jobbat röven av mig med en fog.
Japp, det blev bara en.
Svetsa några cm, ut i sliprummet och slipa, svetsa lite till och sen springa iväg igen.
Hade det varit mycket folk där så hade jag inte blivit klar idag, men på onsdagar är det grymt lugnt. Vi var tre stycken som svetsade. Det vill säga att 11 bås stod tomma. Okej, 10, eftersom jag använde 2.
Skulle fått snacka med en kille om ritningsläsningen och möjligheterna att gå vidare med det, vart man vänder sig osv.
Men han dök aldrig upp.
Oavsett så kanske man ska kolla närmre på om konstruktör kan vara något för mig.
För lets face it, svetsningen är slitigt för kroppen.

Och letandet efter den perfekta sovrumslampan fortsätter!

Med luren i handen

Just sett klart Remeber Me och trots en viss seghet så var den sevärd.

Har rensat undan lite i hallen. Fått in alla skor i garderoben, ut med lite skräp och ner i källaren med annat.
Målat lite på väggen och åter fått upp min fina klocka.
Så det har hänt lite ikväll.
Längtar dock efter att få prata med min kära sambo. Men satellittelefonen på båten verkar inte vara att lita på. Varken idag eller igår har den fungerat som den ska.
Det sista jag hörde idag var: "Hallå? Hallå? Jävla telefon!!!"
Vill höra hur det går för honom, vill veta hur han har det och framförallt höra hans röst.
När man inte ses på flera veckor är telefonsamtalen så otroligt viktiga.
Nu åkte han förvisso bara för fyra dagar sen, men det känns som evigheter. Speciellt som han bara var hemma och vände.

Då börjar det återigen bli dax att röra sig mot sängen.
Gillar det verkligen inte.
Ensamheten blir så påtaglig.
Men vad ska man göra...

Så, God natt!

550D

På hårddisken har jag över 20 tusen bilder liggandes, tagna under ca 4 år.
Men i takt med att jag tröttnade på kameran så minskade antalet bilder radikalt och sen min dator havererade har det knappt tagits några kort alls.
Men för någon vecka sedan fick jag frågan vilken som är bra.
Så med en Canon eos 550D i handen blossade intresset upp igen.
Hade inte alls haft något emot en sådan i min ägo.
Canon eos 60D är inte heller helt fel, dock lite dyrare.

Vi får väl se vad som händer helt enkelt.

Dagens stora fråga:
Kan man ha spotlight i sovrummet?

Större än drömmarna!

Har just sett filmen Sisters keeper.
Storyn var fin men fotot var ännu bättre.

Ute viner vinden. Den drar i huset och träden.
Fönsterna skallrar och är man inte försiktig följer man med.
Men här är det tyst och tomt.
Inga barn, ingen sambo.
bara jag och min musik, min film och mina ljud.
Saknar!
Vill somna bredvid honom, vakna likadant.
Vill leva med honom, hos honom, nära!
Inte som nu, med honom men utan. Ensam.
Vill så mycket som inte går just nu.
Men han är allt jag vill ha.
Allt jag någonsin drömt om.
Mer än jag någonsin vågat hoppats på.

I väntan på att han kommer hem igen så får jag göra det bästa av det som är.
Sköta skolan och hemmet. Se efter mig och barnen.
Lösa allt annat så vi bara kan njuta.

Trodde väl aldrig man kunde ha det så här bra!
Trodde inte det fanns människor som han.
Trodde verkligen inte det!

Nej, nu ska jag sluta babbla och istället gå och lägga mig.
Inser att jag kommer sakna mig sönder och samman om jag inte gör det.

Så, god natt!

Händig!

I hallen hänger ett ett svart nyckelskåp, under sitter en list och på toan hänger toarullen på väggen.
Allt fixat, borrat, mätt och skruvat av mig.
Rätt stolt faktiskt över att ha fixat det.
Har gjort äppelmos idag också på lite av de äpplen jag fick av mamma.
Blir så sagolikt gott!!
Så nu ska det svullas äppelmos.

I morgon ska barnen till deras pappa och jag ska till skolan.
Får se om de vågar möta min blick i morgon, med tanke på hur jag svor och gick ann i onsdags. Det skvätte rätt bra på mig då och hade jag inte haft min stora tjocka handske på mig så hade min vänsterhand inte funnits längre.
Och utan svetshjälmen hade jag inte haft ett ansikte kvar.
Jag verkligen hatar rörtråd under-upp. Det rinner!!
Men det jag gör verkar ändå bli bra. Får mycket beröm och uppmuntran.

Förresten, släng in en kommentar ibland.
Det är sånt man blir glad av!
:D

Natti!

Håll med, annars...

Tycker det är himla intressant det här med sverigedemokraterna och folks åsikter.
För visst är vi alla för demokrati.
Det är klart att alla ska få rösta som de vill.
MEN bara så länge du röstar på något som jag anser vara rätt.
Och visst är vi för yttrandefrihet.
Alla har ju rätt att uttrycka sin åsikt.
MEN bara så länge den stämmer någorlunda överens med vad jag tycker.
Och jo men det är väl klart att du får tycka som du vill. Givetvis!
MEN bara du inte uttrycker din felaktiga åsikt högt.
Och alla älskar vi olika!!
Givetvis gör vi det!
MEN bara så länge du gillar det olika som vi gillar.

Tycker du fel blir du lynchad.
Frågan är hur långt från stenåldern vi verkligen kommit.
Klart vi mognat och blivit visare. Jo, så länge inget stör vår idyll för då jäklar blir vi grottmänniskor igen.

Det är väl lika bra att tillägga att jag inte röstade på SD.
Jag är nog så nära moderat man kan komma och tror att Fredrik kommer fortsätta göra gott för Sverige!
Var SD för oss blir spännande att se, för nog fan behövs det röras runt lite i grytan.

Om längtan, om saknad

Gårdagen var full av motgångar, och efter att inte ha sovit ordentligt pallade jag inte det hela.
Så igår var ingen bra dag.
Sov förvisso inte mycket mer den här natten, men det blev lite sovmorgon och sen har dagen varit bra.
Dottern och jag var till logopeden idag, för sista gången visade det sig.
Hon var mäkta glad och förvånad över dotterns framgång så det var med ett leende hon bad oss ha ett underbart liv.
Det firades med att tjejen fick välja en liten grej till sig själv i leksaksaffären, som vi var i för att hon ville köpa något till sin lillebror, då han fyller tre år om två veckor.
Hur som så hittade hon en boll med glitter i till honom och en liten häst till sig själv.
Det var himla kul att vara iväg bara hon och jag. Det händer så sällan.
Senare i skolan flöt det också på och trots att jag ansåg att resultatet blev dåligt var läraren av en annan åsikt. Trevligt nog!
Så i morgon blir det en heldag i skolan med mer rörtråd v-fog i PC-läge.

Veckan rullar på och dagarna går ganska snabbt.
Det är kvällarna som är värst, då kommer tankarna, saknaden och ensamheten igen.
Man går på halvfart, lever inte helt, gör inget helhjärtat.
Man bara väntar och längtar.
Livet är pausat just nu, i väntan på att han kommer hem igen.
Det är först när han kommer hem, i hans närhet, som livet känns meningsfullt.
Okej, tiden med barnen är meningsfull också, men han fattas mig ändå.
Kan tänka mig att vissa av er inte förstår det här.
Men det är så här det är.
Så här jag fungerar.
Och jag vet inte om det är bra eller dåligt, men han känner likadant.
Hans jobb är inte kul längre, resandet är bara plågsamt. Varje avsked är en undergång.
Den här gången ska han vara borta sammanlagt 4 veckor.
Det är en hel evighet!
Hur man ska stå ut resten av tiden är en gåta.
Men det har gått förr!

Utgång

Ni kommer inte se många bilder på mig.
Det här är en av de få.
Ikväll blir det fest med finaste Sandra.
Jag saknar min käraste, men man får se till att ha kul ändå.
Och det blir ju alltid vad man gör det till.
Så ikväll ska vi göra det kul!!

Tjohej!!

Klar!!

Umgås man för mycket med sig själv
fastnar man i sin egna galenskap.

Det är hög tid att jag ger mig ut och delar den med någon annan.

Tavlan är klar och ska idag överlämnas.
Det skulle glädja mig mycket om mottagaren blev glad.
Bilder får ni se i kväll eller morgon kanske, beroende på hur kvällen utvecklar sig.

Ska sätta mig med plugget nu. Tänkte egentligen åka in till skolan idag men nja, tiden gick och magen har en av sina sämre dagar, så det är bättre att sitta hemma istället.
Är faktiskt överraskad över hur kul och givande ritningsläsningen är.
Trodde inte riktigt det när jag började.
När man tröttnar på att svetsa kanske man ska vidareutveckla detta?!
Inte lika riskfyllt direkt, det är absolut en fördel!

Nej, nu måste jag sätta fart så jag hinner med.

Resa!?

Festa loss i Rotterdam på lördag hade inte varit helt fel!
Men så lär det inte bli. Inte för mig.
Däremot kommer nog Joel få göra det.
Fan vad kul det hade varit att åka dit och överraska honom!!
Men nja, det är för långt att köra och för dyrt att flyga.

Istället ska jag skaka rumpa tillsammans med bästa Sandra!
Det ska bli skitskoj!!
Var ett tag sedan nu. Har varit så mycket annat för oss båda så nu är det faktiskt hög tid!

Idag har jag gjort av med alla pengar.
Tankat bilen, köpt fodrade regnkläder tillika skor och en vinterjacka till Hanna. Så nu ekar det på kontot.
Men vad fan gör det??
Jag har mer än jag vågat drömma om!

Och hur i helvete kan det kosta pengar att skaffa ett jävla MedMera-kort? Är de helt vilsna eller?
Mamma får jag låna ditt kort, snälla?!

Volbeat - Making Believe

Upptagen

Här luktar färg.
På stereon spelas Volbeat på alltför hög volym.
I hallen står burkar, sandpapper och penslar över hela golvet.
I köket öppnade färgburkar och i badrummet torkar rengjorda penslar.
Jag målar ännu en tavla.
Den här gången är det till min älskade faster.
Hennes födelsedagspresent ca halvåret sent.
Men bättre sent än aldrig säg det.
Jag lovar er en bild på den när hon fått den.
2/3 blir bra...och eftersom den senaste tillhörde minoriteten så måste denna tillhöra majoriteten och därför bli bra! Logik kallas det för gott folk!

Har bara en fundering, och det är varför jag måste stöka till så fruktansvärt runt mig så fort jag ska göra något?
Klädde om fåtöljen...verktygslådans innehåll låg över hela hallgolvet. Här, i vardagsrummet var det fullt av sytillbehör...precis överallt.
Liksom. Varför kan jag inte ta det jag ska ha och sen plocka undan resten? Måste jag vara så ivrig att jag inte hinner? Måste jag gå upp så totalt i det jag gör att jag inte hinner med något annat?
Ber Joel vänta i telefonen för jag bara måste slå i en spik. Är okoncentrerad för att jag måste rita klart min uppgift. Har längtat hela dagen efter hans samtal ändå verkar jag inte kunna slita mig från det jag gör. Inte ens under de få minutrarna jag får tillfälle att prata med honom.
Vad är det för fel på mig?

Avklätt

"Jag kommer aldrig köpa ett vitt högblankt bord" sa min älskade sambo.

Visst är det fint!
Vitt och riktigt högblankt är det också!

Bordsdetaljerna

Jag är just nu i min andra verklighet.
Ja, jag har två, minst.
I den här är jag själv.
Ensam.
Det är inte tyst, här går min musik, mina filmer på tvn och datorn surrar.
Men här hörs inga glada skratt, inga barn som pratar oavbrutet, inga djupa tankar om döden och livet.
Det är ingen som skramlar i köket, ingen som dukar till fika eller fångar mig på vägen förbi.
Här är bara jag.
Ensam.
Är kreativ som få.
Det händer alltid något.
Ändå händer det så lite.
Inte någon som springer, ropar, cyklar eller snubblar.
Inga leksaker på golvet, inga barnprogram som går runt, inga fläckar från lunchen på golvet.
Det är rent, snyggt och ordning.
Kontrast.

Jag förundras över dessa skillnader som är i mitt liv.
Dessa två verkligheter.

Magen, den onda!

Okej, okej, jag erkänner, jag kom aldrig iväg till skolan idag.
Hann inte äta frukost innan barnen skulle till förskolan.
Så när de var lämnade tog jag min kopp kaffe och två små smörgåsar, med ost givetvis.
Sen pajade magen.
Jag är så innerligt trött på min mage!
Kröp ner i sängen igen och låg där och kved tills sömnen kom.
Nu är det lite bättre, jag kan faktiskt röra mig igen.
Men skolan får vänta tills i morgon.
Är man inte ordentlig i kroppen så klarar man inte av under-upp.

Barnveckan är nu slut så jag kommer snart visa er hur soffbordet ser ut.
Bara så ni vet att ni har något fint att se fram emot!

Pluggsnack

Börjar med lite fler bilder.

Den skitsnygga ljuslyktan.

Och så till något helt annat!

Lite kul är det allt.
Teorin, den som ska ske på datorn, är avklarad.
Ett steg närmre slutet!
I morgon är det dax för lite praktisk övning igen i under-upp med rörtråd.
Det är helt överjävligt!!
Varmt, rinnigt och skvätter svetsloppor överallt.
Att ställningen är grymt obekväm gör det inte bättre direkt.
Men ska man bli svetsare så är det bara att öva och öva!

Är riktigt trött ikväll.
En dusch och sen sängen, den mjuka, underbara men ack så tomma, hägrar.

God natt!

Bilder

Så här ser vardagsrummet ut från köket.

Soffan är Joels underbara divansoffa.

Bordet ser ut så här den veckan barnen är här.
Hur det ser ut utan duk ska jag visa senare.

Lampan heter Mir och är inköpt på EM för 1990 kr.

Sambo

Då ska vi se, det har hänt lite nytt sedan sist och jag har inte hunnit uppdatera här.
Men nu blir det ändring på den saken.
Min älskade har flyttat in till oss och livet leker.
Det har kommit in en hel del nya möbler här.
Vi åkte till MIO för att köpa en lampa för 800 kr. Kom ut med lampan och en säng för 53 000 kr.
Så kan det tydligen gå.
Ska visa er lite bilder på det senare.
Dessutom har jag fått hem ännu ett paket från Buzzador, tandkräm den här gången. Alltid lika kul att få testa nya saker och dessutom får den stora äran att glädja människor i min direkta närhet med nya grejer.

Nu ska jag ta tag i disken, fundera över detta med diskmaskin, och sen drar nog tvätten lite.
Jag hinner med sånt nu när min käraste har åkt på jobb igen.
Fyra veckor...fyra långa veckor...sen ses vi igen!

Vi kom ut, tänkte gå till affären för att handla. Sista blöjan är tagen.
Inser att regnet är på väg över oss. Stannar en stund på lekplatsen bakom huset för att överlägga.
Hinner vi eller inte?
Det tar ca timman tur och retur.
Snart är de hungriga också.
Men de svarta, blå, molnen rör sig långsamt. Hitåt men långsamt.
Så hojtar dottern om mat. Det avgjorde saken.
In igen och när maten fixades så bestämde sig vädergudarna för att öppna himlen.
Tur att vi inte gick.
Hade vi däremot tagit cykeln med en gång, istället för lekplatsen, så hade vi hunnit.
Men men. Det ger lite motion senare istället.
När det slutat ösa ner.
När det kanske bara duggar lite.
Eller ännu hellre inte faller något blött från himlen alls.

Ikväll kommer min älskade J hem.
Har fjärilar i magen!
Fyra veckor blev två.
Det är alltid härligt när det är åt det hållet.
Värre när det är åt andra hållet: "Älskling, jag måste åka i eftermiddag..."

Har bott ensam i över ett år nu.
Eller ensam och ensam. Barnen bor här också. Men ni förstår vad jag menar.
Har levt som ensamstående. Var det bättre formulerat kanske?!
Men det är snart slut på det.
Och jag är så glad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Även om det inte är det ultimata så flyttar han in här, till mig, till oss.
och vi fortsätter leta, söka, efter något annat.
Något som blir vårat gemensamma.
Som jag längtar!!

Och regnet fortsätter ösa ner...
...men det är en helt underbar dag!

Ånga is the shit!

Nu har jag sökt lägenhet länge. Mindre aktivt till en början, mer aktivt nu.
Men det verkar hopplöst.
Det ringde en tjej igår, engelsktalande, och undrade om jag ville hyra eller om jag hade att hyra ut. Hon sa hon inte förstod svenska så bra, men helt ärligt verkade hon inte förstå engelska heller.
Jaja, det är ännu en som söker lägenhet i den här staden.
Och just nu är det extra högt tryck när högskolorna dragit igång och alla behöver någonstans att bo. Dessutom, bara för att göra det ännu lite svårare, så finns det inte flest fyror.
Men nångång måste man ha tur också.
Men bättre nångång än en annan-dag, för såna finns det bara tre av per år.

Gårdagens kväll ägnade jag förresten åt det nya inköpet.
Ett riktigt ångstrykjärn från Tefal.
Aldrig mer stenåldersstrykning för min del!

En ny start

Då börjar vi om!
Ett första inlägg på denna nya blogg.
Jag kommer ha kvar den gamla bloggen också för mer privata inlägg, men mest skrivande kommer det bli i denna, som är öppen för alla läsare.

Så, varmt välkomna önskar jag er alla!