Jag är just nu i min andra verklighet.
Ja, jag har två, minst.
I den här är jag själv.
Ensam.
Det är inte tyst, här går min musik, mina filmer på tvn och datorn surrar.
Men här hörs inga glada skratt, inga barn som pratar oavbrutet, inga djupa tankar om döden och livet.
Det är ingen som skramlar i köket, ingen som dukar till fika eller fångar mig på vägen förbi.
Här är bara jag.
Ensam.
Är kreativ som få.
Det händer alltid något.
Ändå händer det så lite.
Inte någon som springer, ropar, cyklar eller snubblar.
Inga leksaker på golvet, inga barnprogram som går runt, inga fläckar från lunchen på golvet.
Det är rent, snyggt och ordning.
Kontrast.

Jag förundras över dessa skillnader som är i mitt liv.
Dessa två verkligheter.