Miami!

Efter första halvan av den här veckan är jag dödstrött. och inte är det så märkligt egentligen.
Det har varit sena kvällar, tidiga mornar, vakna barn, födelsedagskalas och livet i största allmänhet.
För första gången på flera dagar sitter jag helt slut i soffan och bara slöar.
Middagen står fortfarande på matbordet, makaronerna ligger kvar på golvet och stolarna befinner sig mitt i rummet.
Hela diskbänken och båda hoarna är fulla av födelsedagsrester.
En viss energi är slut.
Men en maskin tvätt snurrar och barnen är i sina sängar.
På stereon sjunger Rasmus Seebach och utanför är det nästan helt mörkt.
Borde tända lite ljus för stämningens skull.
Trots denna matthet är jag själaglad.
I morgon kommer han hem igen.
Fyra veckor är slut och äntligen får jag andas hans luft igen.
Ni med bra minne minns kanske att han var hemma i två dagar för 2 veckor sedan, jo det stämmer, men det var så otroligt intensivt.
Nu blir han hemma, i någon vecka hoppas jag.
Till helgen ska vi till Leos lekland med barnen, något som speciellt han velat göra länge.
Och till nyår, som födelsedagspresent, flyr vi kalla Sverige och åker till soliga Miami.

Så ser planerna ut.
Inte dåligt någonstans!
Inte ens rörtråd rör mot rör 45 grader kan få mig på dåligt humör.

Helt ärligt trodde jag inte att kärlek som denna fanns.
Helt ärligt trodde jag inte att män som han fanns.
Han har allt jag bara drömt om, mer än jag någonsin vågat hoppas på.

Nu ska jag fortsätta knapra riskkakor med pizzasmak och dricka juice.
Sen blir det nog en tidig kväll!