Kräksjuka, översvämning och snöstorm

I flera dagar regnade det. Det tokregnade.
Det blev översvämning och staden fick kalla in hjälp utifrån för att komma tillrätta med allt vatten.
Sen i onsdags började det snöa. Snö och minusgrader.
Och det har bara fortsatt. Och fortsatt och fortsatt.
Det blåser och snöar. Himlen är konstant röd och det ser liksom inte ut att sluta någonsin.
Idag, första advent, gick vi ner för att hämta julsakerna från källaren.
Det slutade med att vi fick kasta hälften av allt där nere.
Det rann vatten ur de understa kartongerna.
Kartongerna över var alla fuktskadade.
Fuck!!
Blev sen att pulsa över till exet för att hämta barnen.
Alla var sjuka i den underbara kräksjukan.
Så nu har vi två sjuka barn här hemma, en dag för tidigt, men de verkar vara på bättringsvägen då de bara haft lite feber.
Men nästa vecka är uppbokad för vinterkräksjukan.
Det är så underbart att man bara vill gråta.
Ska till ett smärre under för att vi inte ska bli smittade.

Jaja, allt är inte bara negativt.
Det är 1 månad kvar innan vi åker till Miami.
Sambon är hemma varje kväll och vi njuter av tiden tillsammans.
Barnen är fantastiska och allt flyter på riktigt bra.
Om några månader flyttar vi till huset och tankarna kring det snurrar väldigt frekvent.
Dessutom är skolan snart slut. Även om det också innebär lite stress i och med att jag måste ha tag i ett jobb.

Jaja, nu ska ljusen blåsas ut, barnen stoppas om och jag ska väcka min snarkande sambo så vi kan gå och lägga oss.
Det är ju en morgondag att tänka på också.

Hepp!

17 år

Idag är det 17 år sedan kära mormor gick bort.
Hon var den första som vandrade över och tyvärr har fler följt efter henne.
Alla är lika saknade!

Minns dagen mamma berättade det hemska.
Låg i den bruna skinnhörnsoffan i huset och tittade på film. Minns hur jag kastade mig ur soffan, slog knät alltför hårt i bordet och rusade in i mitt rum. Blåmärket på knät försvann innan tårarna slutat falla.
Mormor älskade dockor och på sin sista födelsedag fick hon en liten som sitter i en säng och vaggar på huvudet i takt med sången.
För något år sedan gav mamma den till Hanna. Sen dess har den stått på översta hyllan i hennes rum.
Drar upp den ibland åt henne och alltid fylls ögonen med tårar av minnen.

Men att det redan gått 17 år känns galet.
Att tiden ändå går, trots att livet förändras så radikalt.
Att tiden ändå går, trots att folk dör.
Det är märkligt.

Årsdag

Idag var det ett helt år sedan vi träffades för första gången.
Nu hade jag drömt i 1½-2 veckor om honom, utan att veta vem han var.
Men det tog inte lång tid efter vi hade mötts tills jag förstod.
och det är helt makalöst detta jag har med honom.

Ikväll ska vi ut och fira genom att äta gott på restaurang.
Egentligen behöver vi inte det, för matens skull, då han lagar godare mat till vardags. Men det är ändå lyxigt att få komma iväg lite och blir serverad.

Jag älskar dig Joel!

En vardag

Det blev sovmorgon idag.
Strax innan 8 slängde jag benen över kanten och 1 timma senare var barnen lämnade och jag hade återkommit till en tyst lägenhet.
Den oplanerade sovmorgonen innebar tyvärr att dottern missade avdelningens utflykt. Besvikelsen var stor. "jag får gå dit en annan dag, mamma." sa hon innan jag gick. Ledsen men klar över att det kommer fler tillfällen.
Sonen, som inte ens ville gå till förskolan idag, som tjurade och skrek innan vi gick, hann inte ens säga hejdå när vi väl kommit fram. Han hade ju missat massa lektid som nu skulle tas igen.
Det är skönt att de trivs så bra där. Hade varit jobbigt annars och man ser verkligen skillnad på den här förskolan och den de gick på tidigare.
I övrigt rullar det på.
Jag tar mina poäng jag ska i skolan och klarar av momenten, dock med viss svårighet ibland.
Sambon pendlar sina 20 mil om dagen och vi båda är glada över att få ses varje kväll.
Men visst, det är mycket tid i bilen. Tid som hade kunnat nyttjas till bättre saker.
En vardag har infunnit sig, en vardag jag längtat efter, skrämts av, velat ha samtidigt som jag varit nervös för vad den egentligen kommer att innebära.
Men det är bara positivt!
Rädslan har visat sig vara obefogad.

Uppsägningen av lägenheten ska ske idag och så är det genomgång på gymmet.
Två viktiga grejer!
Men först måste det pluggas!

På återseende!

Hipp hipp hurra!

Grattis på födelsedagen älskling!
Önskar så att vi hade kunnat fira den tillsammans.

Men i morgon tar helikoptern honom till land och på torsdag går flyget hemåt.
Så om två dygn är han här igen!
Och jag längtar så!
Tiden kan inte gå snabbt nog nu.

Han kommer ha varit borta i 2½ vecka och jag har saknat varje dag.
Har längtat och nästan gått sönder på kuppen.
Alltså, precis som vanligt.
Men nu verkar det som om han blir hemma, länge.
Så jäkla skönt!
Istället blir det jobb i fabriken.
Det blir lång tid i bilen och kanske inte jordens roligaste arbetsuppgifter, men vi kommer ses varje dag.
Det ska bli ljuvligt!

Tänk, för ett år sedan hade jag inte träffat honom.
För ett år sedan hade han precis börjat dyka upp i mina drömmar.
Då hade jag aldrig kunnat ana att livet kunde bli så här underbart!

Nej, nu måste jag gå och lägga mig så jag orkar upp till skolan i morgon.
Sista dagen där för denna veckan.

Sov gott kära vänner!

Inte som planerat

Igår stod det fest på schemat.
Hade handlat gott och allt var planerat och fixat.
Men när dottern skulle lämnas tog det tvärstopp.
Hon har varit extremt mammig under en period här.
Det fungerar inte ens att lämna henne hos de hon verkligen älskar.
Så det var bara att ringa och ställa in.
Barnen går först!
Det kommer en helg om en vecka igen, och då är barnen hos deras pappa.
Då räknar vi med att sambon är hemma, så det blir öset!
Var länge sedan vi var ute och röjde, på riktigt.
Min mage har satt stopp för roligheterna ganska effektivt. Men nu har den skött sig exemplariskt under några veckor så kanske, kanske att den klarar av en helkväll ute.
Man behöver ju inte supa sig dyngrak varje gång heller, även om det har en förmåga att bli så.

Har så mycket roligt att se fram emot att jag knappt kan bärga mig.
Sambon kommer hem, födelsedagskalas, släktträff, fester, årsdag, jul, miami och så huset!
Men just nu leker barnen i sitt rum, med varandra utan att bråka.
Varje dag är en fest!

Ännu ett

Så, då var handpenningen lagd.
Mitt första lån är taget. Känns stort!
Men ännu ett steg avklarat.
Det var himla skönt att det gick att fixa fast joel inte är hemma.
Vi var lite oroliga för det.
Fan man vet ju inte vad bankfolket kan få för sig.

Ikväll ska barnen vara hos faster och jag ska ut och roa mig.
Ser fram emot det!

Trevlig helg!!