BMW

I natt föll den första snön.
Det mörknar så väldigt tidigt och kylan kommer krypandes på allvar.
Vinterdäcken borde sättas på.
Vinterkängor borde inhandlas.
Det pratas om julen och barnens ögon tindrar.
Förväntningarna ökar och spänningen hos de två små går att ta på.
Att tiden måste gå, att det är ett tag kvar, är svårt för dem att greppa.
Man minns hur det var.
Vi undrar om vi får tillbringa julen i hus.
Går på visningar men det klickar inte helt.
För nära vägen, för dyrt, märkligt läge.
Men vi har inte bråttom.
Vi hinner gå på många visningar.
Dessutom har vi banken i ryggen oavsett vilken hus vi väljer.

Att detta går så bra, flyter på så smidigt gör mig förvånad och full av förundran.
Det finns inget motstånd och jag tvivlar inte på att vi är på väg åt rätt håll.
Att livet kunde vara så här fantastiskt kunde jag aldrig tro.
Enkelt och samspelt.
Vi är två vuxna i det här hushållet.
Två som tar ansvar för hem och barn.
Åt samma håll.

Låt mig visa er den nya bilen.
Tyvärr lite långsam med sina 170 hk och trots fler högtalare än vanligt är ljudet inte helt till belåtenhet.
Det är bara att erkänna, man har blivit bortskämd av Nissan 350z med sina 280 hk och mindre vikt, med baslådan direkt bakom ryggen och ljudet som gör 75% av körupplevelsen.
Jag älskar den där bilen och tårar kommer rulla dagen den säljs.
Men nu var det vår BMW 320 jag tänkte visa.
En otroligt lättkörd och bekväm bil att köra och åka i. Barnen får plats och tröttare bilar har man kört. Snygg både på ut- och insida med M-sportpaketet som ger den det där lilla extra.


Nu måste jag sätta fart med plugget. Ritningsläsningen är rolig men tidskrävande.

På återseende!