För få

Det har gått från vår till höst utan ett enda inlägg.
Men sommaren har varit full av saker att göra både inne och ute.
Nu faller dock regnet och med den temperaturen.
Jag eldar och försöker driva ut det råa.
Det kalla och fuktiga gymmar astman och hur jag än försöker får jag inte riktigt bukt med den.
Det är dax att söka läkare igen och även efter nytt jobb.
Ska gå ner i tid för att komma ifrån lite, för att få mer tid med mina små.
För jag vill inte jobba bort deras barndom.
Och så önskar jag att saker vore lite lättare.
För tänk om vi kunde flytta för ett år eller så.
Om vi kunde lämna kalla Sverige för ett varmare land, varmare klimat.
Då skulle jag kunna må bra varje dag, inte bara 6 dagar av 365.
Det är för få, och livet är för kort.

släppa taget

Trots att våren har tagit tag i landet så dröjer sig en längtan kvar.
En enormt stor sådan.
I natt drömde jag att vi hade flyttat, att vi packade upp våra glas och ställde in dem i skåpen, att vi flyttade in i vårt hus i San Diego.
Jag ville inte vakna.
Det var så härligt.
Jag drömde också att vi hade fått en leverans, en halvpall, till jobbet med varor. Och det stämde.När jag kom dit i morse så stod det en halvpall med papper och lådor där.
Men jag har svårt att tro att det blir en flytt till USA.
Tyvärr.
Dessutom kommer det bli svårt att flytta från vårt fina hus.
Ju mer vi gör det till vårt med färg och tapet, desto mer vill vi vara här.

Igår kväll fick dottern feber. Så nu har alla haft det.
Sonen har kvar sina Svinkoppor och måste till läkaren snart om inget händer. Febern vill liksom inte ge sig.
Jobbet är stressigt som vanligt, men jag orkar inte riktigt engagera mig.
Det löser sig alltid ändå.
Jag målar istället, målar lister och drömmer om sommaren och om San Diego!

Zac Brown Band - Toes (Video)

Ett försök till bättring

Är så dunderförkyld och tänkte bota det genom att ta smaksinnet tillbaka till solen med hjälp av en Margarita.
Den smakar rätt likt men värmen, solen och stämningen saknas.
Det är liksom inte samma sak att sitta här i snöiga sverige helt själv en lördagskväll.
Har jag tur så försvinner förkylningen.
Har jag otur blir den värre.
Gott är det oavsett.

Skål!

Nu flyttar jag!

Väskan står där på golvet, öppnad, men i stort sett orörd.
Har tittat på den så många gånger.
Tänkt att jag måste ta tag i det, tömma den, röja undan den.
Men det tar emot.

Jag vill inte!!

Vill slänga i det som fattas, dra igen dragkedjan och ta den med mig ut genom dörren.

Påväg igen!

Vi flyttar hit. Eller hellre San Diego...Och så...

kör och äger vi en eller två såna här.

Vi flyttar in här och från poolen på baksidan har vi utsikt...

...över det här.

Bland palmerna i trädgården ska det också växa några stora fina kaktusar.

Vår nya adress!



Där sitter vi tills solen går ner i havet...




...eller tills ölen är slut och byts mot en Margarita on the rocks.



Har vi tur får vi ett gullligt träsktroll som granne. Det är sånt man aldrig kan veta innan.

Have you ever seen California

Det har varit en tung dag på jobbet med förlorade kontrakt och uppsägning av en mycket bra medarbetare.
Så nu tar vi och dränker oss i lite fler bilder.

Vi har skaffat hyrbil och lämnat San Diego bakom oss för nya mål. Här har vi hamnat i en mysig liten kusthåla.

Vi kör längs väg...5 tror jag det var, men vill ut på kustvägen. Vilket inte är det lättaste.

Vi tog av och landade vid en milsvid strand. Vågorna dånade och här är säkert helt fantastiskt under sommaren.

Solvarm sand mellan tårna. Och så vår fina Mustang-cabbe.

Vi hittade strandvägen och höll ett bättre tempo än det ute på stora vägen. Fick se många mil strand och många fina små städer längs vattnet.

Los Angeles

Helt galet vägnät.

Hollywood eller Downtown L.A??

Hollywood!

Fortsättning följer...

Smakprov från resan

Den 22 januari landade vi på kastrup.
Sen dess har det varit fullt ös här hemma.
Men jag längtar tillbaka, varje dag, varje sekund.
Tillbaka till USAs 8:e största stad med den gemytliga småstadskänslan, med alla uteserveringar och solen.
Jag önskar att det gick att bara packa och dra.
Men livet är inte så enkelt.
Och jag vet att även om vi skulle flytta, för något år eller så, så skulle det inte bli detsamma som när vi var där nu.

Min första dag i San Diego. Jag var helt själv, utan karta, och fruktansvärt vilse.

Utsikten från balkongen. På ett av taken tvärs över var det fest varje kväll.



San Diego Downtown. Utsikt från taket på huset.  




Efter någon timmas shopping är en Margarita on the rocks eller två ett måste. På en bar i Gaslamp Quarters.




Vi valde att dra till stranden en av alla soliga dagar. Vi var dock ganska ensamma och de flesta tittade konstigt på oss när vi tog av oss för att sola.



Efter en stund i solen och sanden gick vi till standpubben för att ta ännu en Margarita.

Och så tittar man ut här hemma i sverige och ser att det faller ännu mer snö.
Och så längtar man tillbaka än lite mer.

Barnkäder

Okej, jag har rensat bland barnens kläder och det var en del som var för litet.
Är det någon som behöver något så hojta, annars åker det till stadsmissionen.

Gummistövlar blå tretorn stl 23
Gummistövlar blå stl 24
Vinterstövlar varmfodrade blå stl 26
Jacka fodrad brun stl 98
Vindjacka rosa stl 4-5 år
Vindjacka rosa stl 110
Jacka ofodrad  mörkt grå stl 98
Inneskor mörkt blå PO.P stl 26
Inneskor gröna stl 24
Diverse kläder 92-116 både pojk och flick.

Av någon fucking anledning kan jag inte lägga till min telefon till bloggen.
Irriterande som fan då jag tagit så många bilder med den som jag vill visa er.
Byta blogg kanske?

På onsdag smäller det, då går tåget till flyget som går vidare till USA och San Diego.
Längtar efter mannen och efter att få komma iväg.
Rastlösheten är just nu grym.
Försöker bli klar med så mycket jag kan här hemma men det tar sån tid.
Slipa, gunda och måla. Låter enkelt men varje moment tar evigheter.
Och jag vill bara iväg!

Vet att det rätt var det är är det onsdag, att flyget lyfter och timmarna i stolen är sega. Vet att tiden efter vi tagit mark kommer flyga och att det helt snart är vardag hemma i kalla mörka Sverige igen.
Så på ett vis njuter jag. Njuter över att ha det framför mig, att ha det att se fram emot och längta efter.

Vet ni, mitt liv är underbart!!
Visst, det är ensamt ibland, men främst bjuder det på såna fantastiska möjligheter!
Sånt jag inte trodde var möjligt för en sån som mig.
Hur nu en sån som jag är....

Jag är lyckligt lottad!

Miranda Lambert - The House That Built Me

Lyssnar på go musik och dricker lite vin.
Målar lister, foder och dörrar.

Sov till 11.30 idag så än är jag inte trött.
Bara uttråkad.
Skulle kunna kolla på en film men vill att det ska hända något.
Rastlösheten har dragit igång igen.
Den som gör det svårt att sitta still, svårt att vara inne, svårt att bara vara.
Vet att det är resan på onsdag som påverkar.
Men det är några dagar kvar dit.
Varav två dagars helg.
Två dagar utan något direkt att göra mer än slipa och måla.
Jo, borde sy lite också.
Och plocka ner julgranen.

Men det blir fint!
Tror dock att typ 99,9% av befolkningen hade gjort den här källaren ljus.
Vi har gjort den mörk.
Lister och dörrar är svarta. Tak och väggar är bruna. Och ja, lite röda på två ställen.
Även om bilderna inte blir de samma som i verkligheten ska ni få se...senare!

Nu måste jag stoppa roller i påse innan den torkar.

Vin, choklad och film.
Så ser en helt vanlig onsdagskväll ut.