Trädgården

Har inte varit ute mycket idag.
Men nu är det dax att fixa så vi kan grilla lite med barnens kompisar.

Förresten, vi som var så oroliga för att vägen skulle störa oss, för att det skulle bli för mycket insyn. Nu täcker löven allt sånt och trädgården ser lummig ut.
Vi spånar fortfarande över hur vi ska göra med slätten som är under träden. Ni skymtar den lite där bakom.

Sätta fart var det!

Ryggen, den som gärna glöms!

Jag blir så arg på min rygg.
Den har jävlats med mig nästan hela mitt liv.
Det var bara när jag var barn samt var gravid som jag slapp undan den.
Smärtan sitter i nedre delen av ryggen, rumpan.
Bra dagar känner jag inte av ryggen, alls.
Dåliga dagar kan jag inte ta mig upp, inte flytta benen.
Att sitta på en stol är extremt jobbigt och det tar inte många minuter innan jag har ont.
Att ligga ner på ett för hårt material går inte. Så jag har en bra, mjuk säng.
Trots den mjuka sängen sover jag aldrig med benen rakt utan har alltid minst ett böjt, för annars belastas ryggen för mycket.
Om jag tränar, försiktigt, hemma, så blir ryggen bättre. Men tar jag i, på gymmet, på fel sätt, så är jag handikappad i flera dagar efteråt.
Så, när jag nu tränar på gymmet så tar jag det extremt försiktigt med alla maskiner som innefattar ryggen.
Problemet ligger i att jag är överrörlig. Lederna får för stor frihet vilket då musklerna måste styra upp istället, men med lite svagare muskler samt påfrestande dagar, så får jag ont.
Jag är tacksam över att jag har en så förstående sambo och att barnen nu är så stora att de klarar det mesta själva.
Dock kommer jag aldrig bli tacksam över en rygg som gör ont.

Heta arbeten

Idag har jag suttit i lärobänken hela dagen.
Kollade filmer, blev bjuden på frukost och middag, och skrev ett prov.
Så om två veckor kommer mitt Heta Arbeten-certifikat.
Woho!!
Om det sen hjälper att få ett jobb, det är en annan sak.

 

Saknar att svetsa.

Saknar lukten av gaserna och metallen. Galet jag vet, eftersom det är farligt, men fasen, jag saknar det ändå.

Saknar att få skapa saker. 

Är lite sugen på att bygga någon möbel.

Trä och metall kanske? 

Eller betong och metall...

Gillar det råa!

Gillar när kontrasterna möts!

grundkänslan

För någon vecka sedan satt jag i bilen, hade precis kört på sista raksträckan på 70-vägen, där var bara jag, bilen, solen och radion.
Efter musiksnutten läste de upp ett mail om sorgsenhet som grundkänsla.
Och jag kände igen mig.
Har stundvis varit glad, men i huvudsak och det stora hela dämpad.
Det har inte gjort mig något, så länge det inte blivit för mycket, vilket det också blivit, då depressionen tagit över.
Men när jag träffade mannen bytte jag sammanhang och sorgsenheten kom av sig.
Hittade en ny grundkänsla, en lycka och glädje.
Men i och med att skolan tog slut så blev jag hemma igen, och med det kom sammanhanget tillbaka och med det grundkänslan.
Och jag blir arg.
Ledsen.
För jag vet att jag inte behöver det här, vet att jag kan vara annat.
Så jag vill ut, vill iväg, vill hamna i ett nytt sammanhang och slippa undan den känslan som sprider sig bland alla här hemma.
Idag ska jag iväg för att gå på en ny anställningsintervju.
Förhoppningsvis kommer jag trivas, och de med mig.
Så nu håller vi tummarna!

omotiverad

Hur fan motiverar man sig själv när det bara känns piss-pissigt??
 

Koppen och pluggen

Okej...Inte fan heller det jobbet gick att få.
Äh fy, det här suger. På ett förbannat dåligt sätt!
Är så less på det här att jag kan spy!
Vill ha ett jobb, något att göra, dra in lite pengar, träffa folk, få vara social!
Och om jag hade vetat att jag skulle ringa min lärare varje vecka för att tala spanska hade jag då fan inte börjat alls.
Nej, det här har inte gått alls som jag velat.

Nu var det ju faktiskt inte mitt katastrofala arbetsliv jag tänkte prata om utan några helt underbara saker som gör livet lite lättare som kvinna.

Menskoppen är den första.
Det som förvånar mig mest är att inte alla känner till den.
Gå in och läs!!
http://www.m-koppen.se/

Det andra är Femcap.
En ny pessar.
För en annan som inte kan använda något prev.medel alls, så är denna lilla plugg underbar.
Läs gärna om den!
http://www.femcap.se/

Nu ska jag väcka mannen och gå in och lägga mig.
Man blir trött av att vara arbetslös.

En möjlighet

Den senaste tiden har inget gått som planerat.
Skolan har inte fungerat, jobbet jag började fick jag avbryta. Pengarna är slut och allt känns faktiskt bara för jävla pissigt.
Men så kom en ljuspunkt igår.
Jag fick träffa ett fantastiskt par som äger och driver ett pensionat på Öland.
I morgon ska jag dit och provjobba.
Stället är lagom stort, personligt och med all gammal charm man bara kan tänka. Köttet som serveras i matsalen är från ön och fisken är fångad i havet utanför. Alla råvaror är närproducerat.
Det här är ett ställe man stannar på. Hit åker man inte för att bara sova en natt, då missar man själva tanken med det hela.
Här äter, sover och upplever man livets goda.
Här vill jag verkligen jobba!

Titta gärna in på deras hemsida
http://www.bopensionat.se/

Snart klart!

Nu kommer jag snart kunna visa er bilder från tvättstugan.
Det blir så jäkla snyggt!
Borta är de saffransgula väggarna som var så skrovliga att man skadade sig allvarligt om man skulle råka gå emot.
Borta är sprickorna som löpte från golv till tak.
Borta är också det ojämna golvet.
Men hur det blir, det får ni se en annan gång, för jag vill kunna visa er allt, inte bara en liten del.
Dessutom jobbar mannen där just nu, så det ser ut som kaoset slagit ner.
Men den nyinköpta torktumlaren måste ju kopplas in och allt måste ju få samma höjd trots att golvet faller ett helt gäng cm just där allt ska stå.
Så än finns lite kvar att göra. Men snart, snart!
Och den som väntar på något gott... ;-)

Star Island

På vägen över till Miami Beach.

Vi var bra sugna på att svänga in vid nästa signal, men hade vi
gjort det hade vi fått vända när vi kommit över bron.
För där var bommar och vakter.
Inte så konstigt kanske.

Storasyster och lillebror

Stackars lilla tös. Hon vill bara vara hemma.
Men hon har så roligt på dagis.
Efter en dag hemma är hon så uttråkad.
Men ändå gråts det och skriks det när hon lämnas på dagis.
Med lillebror är det helt annorlunda.
Han har inte tid att säga hej då.
Inte tid att vinka eller kramas.
Och han älskar sitt "dadis"!
Man önskar hon vore lite tuffare. Lite mer självständig, så som sin lillebror.

Igår var vi och sjöng i kyrkan.
Egentligen är det bara för 4-6-åringar, men både jag och lillebror var med.
Hon ville inte vara själv.
och det kan jag förstå. Första gången och allt.
Men hon ville tillbaka igen nästa torsdag.
Kanske skulle man kolla upp dans eller någon idrott istället. Ja, vi får väl se.
Tänkte lillebror skulle få börja spela lite fotboll eftersom det är det enda han gör när han är ute.
Men han är tydligen lite för liten ännu.
Vet inte ens vart man hittar sån här information.
Borde finnas någonstans!

Jaha, och med tvättstugan har vi inte kommit en millimeter längre.
Det är skamligt!

ATB - Could You Believe

Sprang på den här låten för någon vecka sen och gillar den skarpt.
Kan tänka mig det finns många som gillar videon också. ;-)

Har sålt saker hela veckan, och fått in lite pengar på sånt som bara stått och skräpat, sånt som skulle kastas.
Blir lite sugen på att testa att sälja några av tavlorna jag gjort.
Det borde inte vara omöjligt.

Jobb

Det känns så avigt.
Som om arbetsgivarna inte har uppskattat en kvinnlig sökande. Eller sökande är väl okej, men medarbetare...nej.
Som om det senaste jobbet bara blev av för att jag skulle visas hur tungt det är och att jag borde fatta att det inte är för kvinnor.
Jag vet inte, men det är så det känns. Så det känts när man varit iväg.
Och kanske har jag inte där att göra, men vad jag ska göra istället vet jag inte.
Vart hör jag hemma egentligen...?

Vi får väl se vad som händer.
Ge upp tänker jag inte göra, men jag får nog se över mina möjligheter väldigt noga!

Produktiv dag

Det var ju kul att träffa sambon.
Klockan var mitt i natten plus lite till när han kom hem från en helg med jobb.
9 timmar senare var han på väg igen.
Nästa gång vi ses blir på torsdag kväll, hoppas jag innerligt.
Han hade en så positiv energi här hemma. Gladare än jag sett honom på bra länge.
Så det är ingen större tvekan över vad han ska göra i framtiden.
Vi får lära oss leva med flackandet och resandet.
Men det ska gå det också.

Jag skrev på papper för nytt jobb.
Tackade nej till ett annat.

Sålde en tvättho och en säng.
Sängköparen behövde dessutom en skärm, så jag sålde en sån också.

Hämtade hem två trötta, skitiga barn.
Pussar och kramar.
Middag och sen sängen.
Mardrömmar och mörkrädsla.
Men nu är det sängen som gäller för min del också.
Den där extremt sköna, mjuka sängen.

La förresten om kosten, igen, för nära veckan sen.
Nu börjar det synas.
Vågen visar minus och magen har börjat försvinna.
Då så!
Gäller bara att tänka rätt, sen göra som man tänkt.

Miami south beach

Ju längre tiden går desto mer inser jag värdet av att ha besökt Miami.
Just där och då var man så uppe i det att man inte förstod riktigt.
Hotellet, Princess ann, som var av det absolut sämre slaget, gjorde de första dagarna mindre roliga.
Krypen var överallt och luften från den svarta ac´n gjorde inget bättre.
Så, ska ni till Miami Beach, betala lite mer och skaffa ett hyggligt hotell. Inget Princess ann.

Men för att ändå hålla ett rimligt pris är den andra gatan från vattnet sett, Collins ave, nog att föredra framför de stora, och dyra, hotellkomplexen som ligger på stranden.
Dock bör man se upp vart på Collins Ave man vill vara, för gatan går från södra till norra delen av beachen. Och det är inte kul att behöva ta bussen 1 timma för att komma ner till festligheterna.
vi bodde sista natten på miami north beach, och där var det stendött. Fanns ont om matställen och inga turister. Visst, vi tyckte det var ganska skönt efter nästan två veckor med bara turister.

Något av det häftigaste med hela resan var alla bilar man fick se. Alla drog ju till Miami Beach under nyår och det märktes.
Det var synd att jag inte hade kameran uppe när en sån här gled förbi, men jag hade hakan i backen. De krypkörde fram, vilket man alltid gjorde där, så vi fick en god titt. Stannade, glodde, och föraren smilade och blinkade.
Fan, det hade varit kul att få köra en sån bil!



Här hemma så lyfter man på ögonen om man ser en lite sportigare bil. Där fanns det inget annat än dyra och snabba bilar.
Jisses! Det går ju köra med dem året runt där också, vilket inte fungerar här hemma.
bara det är en anledning till att flytta dit.

Det kommer komma mer från den här resan, som är något av det häftigaste jag gjort, men nu måste jag hämta in tvätten.