Vi kom ut, tänkte gå till affären för att handla. Sista blöjan är tagen.
Inser att regnet är på väg över oss. Stannar en stund på lekplatsen bakom huset för att överlägga.
Hinner vi eller inte?
Det tar ca timman tur och retur.
Snart är de hungriga också.
Men de svarta, blå, molnen rör sig långsamt. Hitåt men långsamt.
Så hojtar dottern om mat. Det avgjorde saken.
In igen och när maten fixades så bestämde sig vädergudarna för att öppna himlen.
Tur att vi inte gick.
Hade vi däremot tagit cykeln med en gång, istället för lekplatsen, så hade vi hunnit.
Men men. Det ger lite motion senare istället.
När det slutat ösa ner.
När det kanske bara duggar lite.
Eller ännu hellre inte faller något blött från himlen alls.

Ikväll kommer min älskade J hem.
Har fjärilar i magen!
Fyra veckor blev två.
Det är alltid härligt när det är åt det hållet.
Värre när det är åt andra hållet: "Älskling, jag måste åka i eftermiddag..."

Har bott ensam i över ett år nu.
Eller ensam och ensam. Barnen bor här också. Men ni förstår vad jag menar.
Har levt som ensamstående. Var det bättre formulerat kanske?!
Men det är snart slut på det.
Och jag är så glad att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.
Även om det inte är det ultimata så flyttar han in här, till mig, till oss.
och vi fortsätter leta, söka, efter något annat.
Något som blir vårat gemensamma.
Som jag längtar!!

Och regnet fortsätter ösa ner...
...men det är en helt underbar dag!