två

Hej på er!
Har gått under jorden i lite över två veckor. Det brukar liksom bli det när han är hemma.
Men nu har han åkt igen och hej och hå, nu har jag tid för datorn igen.
Dock vet jag inte hur ofta jag kommer hinna eller orka sitta här.
Har fått ett nytt jobb som kommer ta mycket energi.
Så pass mycket att det inte blir någon resa till San Diego för mig. Det känns riktigt surt faktiskt.
Men en sån här chans till jobb får man inte så ofta, så det gäller att ta det här.
De ringde en morgon och frågade om jag kunde tänka mig att bli teamleader.
Det behövdes inte många sekunders betänketid på det.
Så i morgon börjar jag.
Skulle ha gjort min sista dag på Kährs idag, men astman har blivit värre och värre. Den har fått lite extra fart av en förkylning också, som givetvis sätter sig i lungorna.
Så jag gjorde min sista dag i torsdags istället. 30 minuters jobb blev det, sen landade jag i en hög utan luft.
Istället fick jag lite mer gjort hemma. Dock fick stackars mannen ta alla jobbiga bitar eftersom jag inte klarar de dammiga delarna.
Men nu är källaren, eller gillestugan som den också kan heta, nästan helt klar.
Den har fått en fin brun färg istället för den där underbart hemska aprikosa.
Men vi har inte bara jobbat, vi har hunnit njuta också.
Hunnit basta, träffa vänner och familj samt festa!

Två veckor är över.
Nu är det nedräkning igen.

Bränder

I morgon kommer han hem.
I morgon har sex veckor passerat.
Det har varit korta veckor trots att saknaden och längtan ibland gjort sekunder till evighet.
Sista veckan är värst.
Så är det alltid.
Då blir ensamheten mer påtaglig, mer levande och olidlig.
Detta till trots att det var ganska nyligen jag lämnade honom, där på andra sidan Atlanten.
Men känslan mäts inte i tid eller minuter.
Känslan är oresonlig i detta nu.
En oresonlighet jag inte klarar bemästra.
I hjärnan vet jag att dagarna går snabbt, att han snart är hemma igen.
Men hjärtat tar över och jag klarar inte se förbi denna förlamande smärta av saknad.
Jag klarar det inte, det är totalt ogenomträngligt.
Men i morgon är det över.
I morgon kommer han hem!

Till något helt annat så har, som alla i närområdet vet, delar av vårt samhälle brunnit.
Det är helt förjävligt!
Det är så sorgligt.
Att människor inte kan ha tillräckligt med vett i huvudet att förstå hur det påverkar andra.
Men vad som nästan, men bara nästan, retar mig ännu mer är alla som skriker:
"Men varför gör ingen något??" Eller "Ja, men nu ska det väl bli fart på dem, så de gör något åt alla bränder"
Frågan är vad fan dessa människor hade tänkt att de där andra skulle göra åt det här?
För inte hade de väl själva tänkt sig att ta tag i problemet...
Nu går det givetvis att spärra in den som tänt på. Fast det lär nog inte hända.
Men vad skulle gjorts innan?
Det känns ändå som det är folk i dessa människors direkta närhet som inte har gett personen/personerna i fråga tillräckligt med vettiga värderinga och att det faktiskt är där det brister.
Tyvärr är det svårt att påverka sånt i efterhand.
Har man inte fått det hemifrån så lär det nog inte komma förens mycket, mycket senare.
Men visst, anser man att världen snurrar runt ens egna person så lär man nog fortsätta tutta på saker, även om det kanske kommer dröja lite tills nästa gång. I alla fall tills rädslan har lagt sig.
Så vad tycker ni allvetande människor att vi ska göra åt problemet med att någon eller några eldar upp delar av vårt samhälle?
För vissa verkar veta så jävla mycket!

Idag är en dag av saknad.

Saknar mina barn.
Saknar deras skratt, bara fötter mot golvet, deras jakt på varandra runt i huset. Saknar att få krama om dem, saknar deras ord, deras tankar och funderingar.
Saknar på alla vis som en mor kan sakna sina barn.
4 dagar kvar!

Saknar min man.
Saknar på ett vis som inte ord räcker till för att beskriva.
Saknar i samma omfattning som jag älskar.
Saknar på alla vis som en kvinna kan sakna sin man.
2 dagar kvar!

Jag är inte hel utan någon av er.
Ni är lycka!
Ni är allt!

Älskar er så otroligt mycket!

Lysande som fan!

Just i detta nu händer inte mycket roligt.
Jag jobbar, sover och jobbar.
Försöker därimellan hinna med lite hemma men det blir så få timmar att mycket helt ärligt inte händer.
En fördel med jobbet, förutom att man får lite muskler, är att man hinner tänka. 8,2 timmar för att vara ganska exakt. Man hinner nästan tänka så mycket att man blir lite trött på att lyssna på sig själv.
Men idag kom det faktiskt en ganska lysande idé.
Försöker hitta lite info om det som behövs för det är egentligen inget jag vet så mycket om.
Men ja, något måste man ju roa sig med när det inte finns någon som roar en.
Är rätt sugen på att göra något eget men vet inte hur jag ska bete mig riktigt eller om jag ens vågar.
Å andra sidan kommer jag faktiskt ångra mig om jag inte ens skulle försöka.
Okej. jag lovar! Ska inte starta eget i morgon bara så där.
Men jag ska gjuta lite och se vart det bär hän.
Just nu bär det rakt ner i sängen oavsett vad som kommer ske i morgon!

Så, godnatt på er!

Cher Lloyd feat. Mike Posner - With Ur Love ft. Mike Posner

Neko Case - I Wish I Was the Moon

Bara trassel

Kollar på True blood, säsong 4 avsnitt 6.
Facebookar samt läser senaste utskicket från EM och drömmer om att få rummet nedanför underbart!
Att sitta och titta på en film rakt upp och ner är inte riktigt min sak.

Förresten, nu jävlar kastar jag min symaskin åt skogen! Den är från 70-talet och har gjort sitt.
Har massor jag behöver sy men skiten vägrar fungera.
Så kära tomten, jag önskar mig en ny symaskin i julklapp.
Har jag varit snäll nog?

Varje fredag

Det är fredagskväll.
Just dessa kvällar är de svåraste att vara utan honom.
Vi har haft mys i soffan framför tvn. Barnen har turats om att kramas och gosas.
Det har ätits chips och jordnötsringar.
Saft har druckits och cola har spillts ut.
Ikväll var det filmen indespicable me som visades.
En riktigt underhållande film, både för mig och de små.

Om en månad är jag arbetslös, igen.
Det känns verkligen inte bra.
Vet absolut inte vad jag ska göra istället.
Städa igen kanske.
Det är bättre än inget.

Jaja, nu ska jag lägga mig så jag orkar upp med barnen i morgon och förhoppningsvis få prata med min man en liten sväng i natt också.
Saknar så det gör ont!

Bilder

Alla har vi väl hört om demonstrationerna i New York. Vi befann oss mitt i dem utan att förstå hur stort det var. 

Ground zero och nya World trade center. Fullt av aktivitet!

Och så var det då den här tanten som vi alla känner till. Åkte inte ut till henne dock.

Men tittade på henne från Battery park.

Här har vi utsikten från Södra Manhattan över New Jersey.

Dåligt!

Idag fyller min älskade lilla son 4 år!
Grattis sötnosen min!

Av alla har han blivit uppvaktad.
Alla utan en. Alla utom hans pappa.
Och jag förstår det inte.
Inte ens efter en påminnelse om vilken dag det är och hur viktig den är för sonen så kunde han höra av sig.

Dåligt!

Att dottern mår riktigt dåligt och har gått ner 2 kg är också dåligt.
Men på ett mycket värre vis.
Det ska lösa sig!