En vardag

Det blev sovmorgon idag.
Strax innan 8 slängde jag benen över kanten och 1 timma senare var barnen lämnade och jag hade återkommit till en tyst lägenhet.
Den oplanerade sovmorgonen innebar tyvärr att dottern missade avdelningens utflykt. Besvikelsen var stor. "jag får gå dit en annan dag, mamma." sa hon innan jag gick. Ledsen men klar över att det kommer fler tillfällen.
Sonen, som inte ens ville gå till förskolan idag, som tjurade och skrek innan vi gick, hann inte ens säga hejdå när vi väl kommit fram. Han hade ju missat massa lektid som nu skulle tas igen.
Det är skönt att de trivs så bra där. Hade varit jobbigt annars och man ser verkligen skillnad på den här förskolan och den de gick på tidigare.
I övrigt rullar det på.
Jag tar mina poäng jag ska i skolan och klarar av momenten, dock med viss svårighet ibland.
Sambon pendlar sina 20 mil om dagen och vi båda är glada över att få ses varje kväll.
Men visst, det är mycket tid i bilen. Tid som hade kunnat nyttjas till bättre saker.
En vardag har infunnit sig, en vardag jag längtat efter, skrämts av, velat ha samtidigt som jag varit nervös för vad den egentligen kommer att innebära.
Men det är bara positivt!
Rädslan har visat sig vara obefogad.

Uppsägningen av lägenheten ska ske idag och så är det genomgång på gymmet.
Två viktiga grejer!
Men först måste det pluggas!

På återseende!