Vägen mot målet

Under det senaste året så har man mått bra, ätit gott och i allt för stort överflöd.
Det syns.
Framförallt känns det.
Har snackat tidigare om att lägga om kosten. och gjort så, någon dag eller tre.
Men att hålla det är så svårt när han lagar såååå god mat och när att vara social med en film i soffan automatiskt innebär en påse godis, som givetvis måste vara tom i samma ögonblick eftertexterna rullar.
okej, ni förstår.
Rumpan växer i samma takt som magen och höfterna.
Hade allt lagt sig på brösten däremot, då hade jag inte klagat.
Men nu ser ju verkligheten ut som den gör. Och jag lika så.
Nu var det en vecka sedan han åkte och redan första dagen blev det skärpning.
Idag visar vågen på -2 kg.
Det är bra.
Speciellt som det jag gjort inte är svårt.
Äter bara mindre.
Mer ägg, ingen pasta eller potatis och låter bli vardagsfikat.
Oftast blir det en smörgås till frukost, vilket jag vet att jag inte borde, men för mig är den viktig.
Dessutom unnar jag mig lite godis på kvällen. Idag blev det tre bitar, sen var det så äckligt att det åkte in i skåpet igen.
Jag har inte karaktär nog att helt låta bli det som är alltför gott, därför unnar jag mig lite sånt och ser det som ett litet lyx i vardagen.
En guldkant.
Försöker att inte förbjuda något och ser till att inte bli hungrig.
För hungern är min värsta fiende.
Jag vill må bra, vilket är något jag inte gör om jag är hungrig.
Ikväll blev det 2 ostskivor. Perfekt att lugna magen med.

Och nu ska jag sova.
Det behövs också tyvärr.
Speciellt som man får göra det i sin ensamhet.