Gåsen

Jag måste säga att jag aldrig förstått det där med att förverkliga sig själv genom jobbet.
Att ens status inom företaget speglar vem man är.
Jag förstår det faktiskt inte.
Hur jobbet kan vara det viktigaste.
För min del har jag ett jobb som ramlat över mig där jag måste vända ut och in på mig själv för att försöka räcka till. Jag drömmer om jobbet på nätterna och stora delar av min fritid går åt att fundera över det.
På ett vis känns det skönt, det ger mig något att göra som på något vis ska vara betydelsefullt.
Men det är ett jobb, ett nödvändigt ont för att kunna betala räkningarna.
Det gör också att dagarna blir kortare.
Jag hinner inte med.
Jag hinner inte med det jag verkligen vill göra.
Det ger mig aldrig tid att utveckla det jag vill.
Inte tillräckligt med tid med mina barn.
Jag kan förstå att det finns de som inte förstår det här, precis på samma sätt som jag inte förstår varför folk väljer karriär framför familj.
Men jag accepterar att det är så, att vi väljer olika.
Däremot känner jag inte alltid att mina val är accepterade.
Inte förstådda, inte accepterade.

Det gäller att vara en gås.
Ibland går det.
Ibland inte.

Ja, då var helgen slut och det är dax att sova så man orkar upp tidigt i morgon för att kunna göra sin dagliga insats på jobbet. Har jag tur har jag ork att umgås lite med barnen innan de ska sova.