Jag blir så arg på min rygg.
Den har jävlats med mig nästan hela mitt liv.
Det var bara när jag var barn samt var gravid som jag slapp undan den.
Smärtan sitter i nedre delen av ryggen, rumpan.
Bra dagar känner jag inte av ryggen, alls.
Dåliga dagar kan jag inte ta mig upp, inte flytta benen.
Att sitta på en stol är extremt jobbigt och det tar inte många minuter innan jag har ont.
Att ligga ner på ett för hårt material går inte. Så jag har en bra, mjuk säng.
Trots den mjuka sängen sover jag aldrig med benen rakt utan har alltid minst ett böjt, för annars belastas ryggen för mycket.
Om jag tränar, försiktigt, hemma, så blir ryggen bättre. Men tar jag i, på gymmet, på fel sätt, så är jag handikappad i flera dagar efteråt.
Så, när jag nu tränar på gymmet så tar jag det extremt försiktigt med alla maskiner som innefattar ryggen.
Problemet ligger i att jag är överrörlig. Lederna får för stor frihet vilket då musklerna måste styra upp istället, men med lite svagare muskler samt påfrestande dagar, så får jag ont.
Jag är tacksam över att jag har en så förstående sambo och att barnen nu är så stora att de klarar det mesta själva.
Dock kommer jag aldrig bli tacksam över en rygg som gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar