Var den här veckan gått åt vet jag inte. Det är ytterst märkligt hur två dagar bara kan försvinna.
Minns inte vad jag gjorde i tisdags eller onsdags.
Har bara något suddigt dimmigt minne om ett sjukhusbesök med dottern i onsdags. Annars inget.
Så fick jag sova. Och både igår och idag är jag en fullt fungerande människa igen.
Ska ringa min lärare och göra en redovisning över telefon. På engelska.
Är faktiskt inte ens nervös. Det kommer gå bra!
Har insett hur svårt det är att förändras.
Hur mycket som krävs för att påverka sig själv.
Det hände sig och nu är det gjort.
Så här i efterhand har jag svårt att se det själv.
Se hur jag tänkte innan, hur allt var.
Men livet är för mig också!
Och allt i det är möjligt!
Det finns inga hinder förutom de jag sätter upp själv.
Och det är först när man på riktigt inser det här som gränserna kan överskridas.
Och jag insåg.
Förstod.
Och kunde aldrig återvända igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar