Jo, jag lever!

Då är jag undersökt, diagnostiserad och dömd.
Inte för att det gör någon skillnad.
Förutom att jag lättare kommer få luft nu och kan göra mer än jag kunnat innan.
Så det lät illa, men är ganska bra.
Jag har astma.
Men det har jag nog haft ganska länge.
Det är medicinen jag saknat.
Så nu kan det bara bli bättre.
Eller ja, det har dykt upp nya problem, frågor och funderingar.
Kan jag ens jobba kvar?
Det är extremt mycket trädamm och mögel.
Överallt!
Livet brukar vara bra på att lösa såna problem, så det löser sig nog nu också.

Dottern har börjat i Förskoleklass.
Har hittat en kompis och ser ut att trivas bra.
Sonen bytte förskola förra veckan och trivs som fisken.
Men det var inte så att jag trodde något annat heller.
Fast visst blir man lite orolig när han gråter för att han måste till dagis och säger att de stora killarna slår honom.
Det värker ordentligt i hjärtat.
Men det tillhör.
Och han måste hitta sin plats i gruppen, och de måste acceptera att han tar den platsen. Fast helst utan gråt, bråk och blåmärken.
Men livet är inte alltid så lätt.
Inte för någon av oss.

Något lite mer positivt dock.
Vi tog 350:n till Göteborg i helgen.
Bodde på Mornington, ett jättemysigt, fransk-inspirerat hotell, mitt på Avenyn.
Perfekt läge och superbra personal.
Rekommenderas starkt!
Vad som däremot inte rekommenderas alls, är att åka massor av attraktioner på Liseberg dagen efter man supit skallen i små micro-delar. Huvudet, men framför allt magen, mår inte så bra av det.
Fötterna var inte helt glada över skovalet heller.
Pumps. 
Vet faktiskt inte vad jag tänkte på när jag inte packade ner ett par bekväma gympadojor.
Antagligen bara: De här är jävligt snygga!
Ibland är man för mycket tjej för sitt eget bästa.